Vem är Olof Amkoff?

Jag är en 53-årig man som varit frälst i 27 år. Har två underbara barn från ett tidigare äktenskap. Jag levde som bekännande ateist och kommunist under andra hälften av 1970-talet. Mitt liv hade jag vigt åt det jag trodde var Sanningen: marxismen. I och med att jag är en hängiven människa så hängav jag mig åt Partiet och Revolutionen. Men den dröjde och under tiden hann jag skörda frukten av mitt ogudaktiga liv. Jag blev olycklig och uppgiven. Till slut ville jag dö.

Jag köpte en flygbiljett till Peru och hoppades att flygplanet skulle störta eller att jag skulle omkomma i djungeln där. Hemma i min lägenhet hade jag lämnat mitt testamente. Tack och lov såg Gud från sin himmelska boning att ”honom kan jag använda”. Han har nämligen ”gett kärleken till sanningen rum” i sitt hjärta, 2 Tess. 2:10. Så han gav mig en fantastisk tid i Peru de tre veckor jag reste runt i landet. Väl hemma kastade jag bort testamentet och fortsatte leva som förut med den nya livsvilja som resans upplevelser hade gett mig. Ett halvår senare var mitt liv i totalt kaos. Jag var uppsagd från hyreslägenheten jag bodde i utan att veta vart jag skulle flytta. Några korta förhållanden hade misslyckats varav ett slutade med en abort. Det utbröt en vild strejk på Volvo Umeverken där jag jobbade och jag blev vald till strejkledare. Den psykiska anspänningen som den vilda strejken lade till mitt redan till bristningsgränsen spända liv, gjorde att min mage kollapsade. Jag gick först till diverse alternativa hälsoprofeter och alla lovade mig heligt och dyrt (i pengar räknat!) att ”värre exempel än dig har jag botat”. Men kilona rasade och blodet i avföringen upphörde inte. När jag tillslut vägde 42 kilo, hade tappat håret och av synfältet återstod bara en smal tunnel rakt fram, var det bara att krypa till korset. (Inte Jesu kors ännu, men väl den krassa verklighetens kors).

Omvändelsen

Den morgon jag inte orkade lyfta huvudet från kudden hemma hos mamma, gav jag upp och bad henne ringa efter en ambulans. Efter tre månaders uppgödning på lasarettet förbereddes jag för operation och lidandet tog slut. Men under dessa tre månader, bunden vid sängen som jag var av droppställning och en central venkatet rakt ned i hjärtat, kunde jag inte göra annat än att rannsaka mig själv och det liv jag levt de föregående åren. Vad hade engagemanget för kommunismen gett mig? Ingenting. Jag hade bara blivit olycklig och närt hatet till max inom mig. För jag kände att så fort jag tänkte hatfulla tankar om kapitalister, fackbyråkrater, min pappa, min nyfrälsta bror m.fl, då försvann den lilla rest av inre kraft jag hade kvar, till att producera detta hat. Då förstod jag att det var detta hatande som stulit min kraft. Dessutom hade ju hatandet inte lett någonstans. Inte märkte de jag hatade att jag hatade dem! Det hade bara slagit tillbaka på mig själv som en bumerang. Då insåg jag att om hatets väg hade lett mig till denna ändstation, då måste den motsatta vägen, kärlekens väg, vara den framkomliga! Sagt och gjort. Helt plötsligt fick jag en sån längtan att tycka om människor!

Jesus på sjukhusbesök i Umeå!

Då hände det! Mitt på ljusa dagen såg jag en syn på insidan av mina ögonlock. Det var ingen dröm eller hallucination. Jag såg två ljuskäglor i en grå dimma som var riktade ned mot mig, snett uppifrån. De pendlade sakta fram och tillbaka, som sökarljus. Samtidigt upplevde jag en alldeles otrolig, fantastisk salighetskänsla i hela kroppen! Jag kände hur vågor av kärlek svepte genom hela min inre varelse fram och tillbaka. Jag förstod att Gud hade sökt upp mig och frälst mig. Det var också precis vad som hade hänt. För min nyfrälste bror hade lagt fram mig som böneämne i Korskyrkan varje söndag. De bad för mig att jag skulle bli frälst och frisk. Det som hände var att Guds Ande överbevisade mig om ”synd, rättfärdighet och dom” enligt Joh 16:8-11.

Sedan dess har jag gått en fyra månader lång lärjungaskola hos Ungdom Med Uppgift 1983, en två veckor lång bibelskola hos Bill Stenberg 1984, en profetskola på 10 dagar med Kjell Sjöberg och Sven Nilsson, 1987. Alla tre av dessa ”bibelskolor” har betytt oerhört mycket för mig som person och som kristen. Jag fick mina kallelser under dessa skolor till att vara bibellärare och profet. Dessa ämbeten har jag mer och mer vuxit in i och fungerar kontinuerligt i. Det var absolut ingenting jag hade bett om att få bli. Jag visste inte ens om att det finns någonting som heter bibellärare t.ex. Men Gud utväljer och man får svara ja eller nej. Direkt efter UMU-lärjungaskolan blev jag anställd av två frikyrkor som deras skolevangelist i Umeå under tre år fram till giftermålet. Då vidtog intensiva bibelstudier på heltid hemmavid under tre år, vilket resulterade i många av de kompendier som finns under sektionen ”Bibelstudier”.

Under 1990-talet var jag mycket ute och predikade och undervisade på fria kallelser hos bibelskolor, i bönegrupper samt på gudstjänster i samarbete med Gideoniterna. 1989 gjorde jag en serie närradioprogram som hette Tidens tecken. (Finns närmare specificerad under ”Beställ material”). Den blev mycket uppskattad och sändes i repris året därpå. Jag har lett ett gatulovsångsteam som ”rörde om i grytan” ordentligt under andra hälften av 1980-talet. Sedan 1992 är jag anställd som kontorsvaktmästare vid Umeå tingsrätt, vilket ledde fram till bibelstudiehäftet ”Juridiken i Bibeln, eller var kommer rättssamhället ifrån?” (Återfinns under sektionen "Bibelstudier".) Jag har läst 10 poäng i "Modern retorik i tal och skrift" vid Umeå universitet.