Nog borde väl Guds ord ha något att säga om födelsetiden för Guds Ord, Jesus? Det gör de också! Följ med på en vandring genom Skriften.

Lukas 1:5 säger ”På den tid Herodes var kung över Judeen, levde en präst vid namn Sakarias, av Abias’ dagsavdelning.” Parallellstället till denna vers är 1 Krön. 24:10, 19. Sammanhanget där talar om de 24 olika avdelningar per år som skulle göra tjänst inför Herren i templet. Vers 10 lyder: ”den 7:e för Hackos, den 8:e för Abia.” Vers 19: ”Detta blev den ordning i vilken de skulle göra tjänst, när de gick in i Herrens hus.” Med andra ord, 24 avdelningar/år ger en halv månad per avdelning. Abias avdelning var den åttonde och skulle då göra tjänst den andra hälften av månad fyra. 2 Mos 12 talar om påskhögtidens instiftande. Vers två säger: ”Denna månad ska hos er vara den främsta månaden, den ska hos er vara den första av årets månader.” Israels januari är alltså påskmånaden som på hebreiska heter Nisan. Den infaller under mars och april. Se illustrationen här eller Illustrerad Bibelhandbok sid 112-115, EFS-förlaget.

Lukas 1:23-24 säger: ”Och när tiden för hans (Sakarias) tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader.” Hon blev alltså gravid när Sakarias’ tjänstgöring var slut i månad fyra, Tammus, som infaller under juni/juli. Lukas 1:36 säger: ”Och se, din släkting Elisabet ska på sin ålderdom också få en son...hon är nu i sjätte månaden.” Detta textsammanhang är Marias bebådelse, vilken alltså inföll sex månader efter det att Elisabet blivit gravid. Då är vi framme vid månad 10, Tevet, vilken infaller under december/januari. 9 månader senare föds Jesus. Då är vi framme vid månad 7, Tishri, som infaller under september/oktober.

Med tanke på att Gud representeras av siffran 7 genom hela Bibeln, är det inte så konstigt att Guds Son föddes månad 7 av det hebreiska året. Vad hände under månad 7 för Israels barn? Bland andra högtider de skulle fira under denna månad var den stora försoningsdagen och tabernakelfesten. Försoningsdagen var Guds sätt att förebildligt framställa sin försoning av människosläktet med sig själv genom Jesus. På samma sätt var judarnas firande av deras påsk med slaktandet av påskalammet, Guds sätt att pedagogiskt, förebildligt framställa Jesu kommande död, slaktandet av Guds offerlamm, den kristna påsken. Tabernakelfesten i månad 7 syftar på vad Johannes 1:14 säger i dess grekiska grundtextversion: ”Ordet (Jesus) blev kött och (tabernaklade) bodde bland oss.”

Två intressanta vetenskapliga stöd för allt detta är vad som nämndes i Dagens Nyheter 20/12-84, respektive 16/9-93. Den brittiske astronomen Percy Seymour har i ett planetarium i Plymouth med hjälp av datorer och uppgifter om planeternas rörelser, återskapat stjärnhimlen vid tiden för Jesu födelse. Den 15/9 år 7 f.Kr närmade sig planeterna Jupiter och Saturnus varandra så mycket att ett vandrande ljusfenomen uppstod på himlen. Det var detta som vägledde de vise männen. En brittisk astronom vid namn David Hughes vid universitetet i Sheffield, har kommit fram till att astronomiska och historiska data tyder på att Jesus föddes 15/9 år 7 f. Kr. Den lysande stjärna som vägledde de tre vise männen var enligt Hughes, den effekt som uppstod när planeterna Jupiters och Saturnus’ banor korsades. Detta sker vart 840:e år, bland annat år 7 f. Kr.

Den 15/9 är enligt judisk kalender den 15:e i sjunde månaden, Tishri. Mycket riktigt kan vi läsa i 3 Mos 23:34 ”På 15 dagen i sjunde månaden är Herrens lövhyddohögtid”. Den högtiden kallas också tabernakelfesten till minne av Guds ledning och beskydd under ökenvandringen då folket bodde i tält och lövhyddor. Tabernaklet var ju ett tält som leviterna satte upp och demonterade under den 40 år långa ökenvistelsen. Paulus talar om kroppen som vårt jordiska tält, osv.

Tabernakelfesten var framför allt en glädjehögtid med inslag av skördefest, processioner, trumpetfanfarer, vattenoffer, facklor och ljusfest då templet belystes. Den skulle hålla på i sju dagar. Ren semester alltså! Faktiskt befallde Gud folket att ”göra sig glada under sju dagar inför Herrens, er Guds, ansikte.” 3 Mos 23:34-43. Av allt vi kan glädja oss över som Guds barn, är väl ändå det störst, att Gud lät Jesus födas som människa till vår frälsning och evigt liv! Det var ju därför som ängeln sa till herdarna att ”Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket, ty idag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (Apropå herdar i detta sammanhang. Än idag har inte mellanösterns herdar sina får utomhus under de regniga december och januari månaderna. Men i september skulle ängeln mycket väl stött på herdar utomhus.)

Sakarja får veta att under 1000-årsriket ska ”alla överblivna ur alla de folk som kom mot Jerusalem, år efter år dra ditupp, för att tillbe kung Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem, för att tillbe konungen Herren Sebaot, då ska över den inte komma något regn. Detta blir den hemsökelse som Herren ska låta drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.” Sakarja 14:16-19. Vi ser av denna text att Bibeln likställer lövhyddohögtiden med att tillbe Herren Sebaot. För i vers 17 nämns bara tillbedjan av Herren Sebaot, men i vers 19 nämns bara firandet av lövhyddohögtiden. De båda sakerna måste vara synonyma. För sammanhanget talar om en och samma sak: vad hednafolken ska göra i Jerusalem varje år efter Jesu återkomst och under hans 1000-åriga fredsrike på jorden.

Den 15 Tishri infaller olika varje år beroende på den judiska kalenderns konstruktion. Det judiskt ortodoxa året har 354 dagar mot vårt år som har 365. Såsom illustrationen är ritad infaller den 15/9 den 1:a Tishri, men 1993 inföll lövhyddohögtiden den 30/9. Vilket ändå motsvarar den 15:e Tishri.

Olof Amkoff